Mitt i allt

Som att vi inte hade nog i livet? I helgen blev jag magsjuk. Och blir jag magsjuk innebär det att min kropp tar stryk. Rejält med stryk. Som om inte det vore nog får sonen ett mega bakslag. Han låg i sängen i 1.5 dygn. Gick 2 meter på hela dagen och mådde fruktansvärt. Han kräktes lite pga yrsel, hade enormt ont i huvudet, ville ha nackmassage ofta och sa att han hade blåmärken i ögonen. Hemska jävla virus och hjärninflammation. Vi ska till läkaren på fredag och nästa vecka ska han till neurolog som är specialist på barn...
Men så är ju inte jag hemma då... För då är jag inlagd på akademiska sjukhuset i Uppsala. Suck. Nu är mannen min precis lika insatt i vår son som jag är men jag hade gärna varit med. 

På söndag åker jag till Sthlm, utan min familj. Jag ska vara ifrån sonen till torsdag , hur ska det gå? Har aldrig varit det mer än 1 dygn... Men på torsdag kommer sonen, mannen och min pappa upp! Så får mannen vara med mig på fredagen då allt "avgörs". Sen satsar vi på en familje helg i Sthlm med mina föräldrar och min bror. Det blir nog bra om vi orkar med våra fötter, huvud och kroppar.

Idag kom västen vi köpt till sambon. Den var stor som ett hus. Så snabbt köpte vi en ny och ska skicka tillbaka den gamla... Suck.