D sa precis "jag är nervös, på ett positivt sätt". Ja vi båda är nog nervösa. Fast oerhört glada. Tänk att vi har köpt ett hus, ett perfekt hus för oss. Underbart. Det är tur att jag har en vilja av stål. Ingen var positiv till vårt husköp i början. Alla tyckte vi var dumma som flyttade tre (ynka) mil ifrån släkt och vänner. De tyckte att vi var för unga och hade hela livet framför oss. Men jag blev kär i huset från början, jag såg hur det var vårt, hur vi gjorde om det tills oss. Jag älskar gamla hus, jag vill bo på landet, jag vill bo nära en sjö, D slipper pendla. Det enda som möjligtvis är lite negativt är att jag inte spontant kan träffa mina nära och kära. Det kommer dock säkerligen vägas upp av underbarahemmet.
Något jag inte berättat här på bloggen är att vi bott hos mina föräldrar i drygt en månad. Vår son har varit sjuk väldigt länge och det visade sig vara lägenheten vi bodde i som gjorde honom sjuk. Dom vi hyrde av vill inte ta ansvar så vi lämnade lägenheten illa kvickt. Därför är detta huset vår räddning. Jag är så oerhört tacksam att vi redan hade köpt huset innan vi var tvunga att flytta. Tänk om vi hade varit utan bostad? Ucsh hemska tanke.
Därför är jag värre än ett barn dagen innan julafton. Vi ska återfå ett hem, ett underbart hem.