underbarahemmet

Jag är så fachinerad över vår lille kille. Han är så otroligt modig... Idag var det ultraljud över hans hjärta som gällde. Han låg där i över en timme medan doktorn höll på. Det var samma doktor som varit med på ryggmärgsproverna och röntgen av skallen. Hon tycker han är så otroligt modig och säger på allvar att han är den tryggaste och modigaste barnet hon träffat. Det känns så skönt att höra. Tänk att vår grabb kunde bli en sån förståndig liten människa. 

 

Beskeden idag var lugnande, ljudet som hittat på hjärtat beror till största sannolighet inte på något hjärtfel. Dom är ännu inte 100 %, det skulle mätas och gå igneom bilderna ett par gånger. Men inga hål eller andra allvarliga fel hittades. Inte för att jag trodde det men ändå är jag lättad nu. Så nu vet vi att det är hjärninflammationen som ännu spökar. Lång lång lång tid kan det ta innan han är helt frisk så nu får vi lägga upp någon plan.

 

Vi var på dagis för några dagar sedan och hälsade på. Stackarn får inte glömma dagis helt. På ena avdelningen var det lugnt och där gick det okej, på andra avdelningen var det som ett dagis brukar vara, där gick det inte alls bra. Helt åt helvete nästan. Tian satte sig med händerna på öronen och borrade in sig i mig och sa " detta går inte mamma!!!!!". 45 minuter senare (gick tillbaka till lugna avdelningen direkt) så var han trött och ville hem... Nu vet vi att det inte funkar med dagis på länge... Vi får hälsa på någon gång i veckan och se helt enkelt. 

 

Jag är på ett sätt glad över att vi inte visste att det skulle ta såhär lång tid (och ännu är det inte över!!). Tänk om vi hade suttit på semestern i september och vetat att hela hösten skulle vara kaos. Nej där är jag hellre ovetande.

 

Nu kan vi pusta ut på ett sätt, vi vet att det inte är någon hjärntumör eller annan förändring i hjärnan och inget hjärtfel. Det är vi glada för. Nu väntar vi bara på mannens cellprovsresultat men det tror vi är lugnt.

 

Så nu fick jag ur lite tankar :)