Parodi
På allvar. Jag vågar knappt skriva mer.. vårt liv alltså. Mannens rygg har varit kaos ett tag, han har haft endel problem med sin rygg. Både hans mammas och pappas ryggar är mer eller mindre sönder, hans bror har också problem med ryggen, så det ligger i släkten. Förra veckan blev det kaos, han hade så fruktansvärt ont, han bär ju nästan konstant på sitt jobb så ryggen tar stryk. Jag hittade en naprapat som jobbade på lördagen, lite svårt att hitta eftermiddagstider annars eftersom han jobbar till 14 varje dag. Det visade sig att mannen har kotförskjutning och påverkad ischiasnerv. Ja men varför inte? Helt jävla sjukt. Han knäckte och härjade honom bättre iaf men så fick han helst inte sitta och bära något på hela helgen. MEN han hade blivit bjuden till Malmö på en fotbollsmatch av en kompis så han satt rätt många timmar på söndagen och där pajade allt igen. Så jävla kul. På lördags ska han till naprapaten igen. Men den envisa människan går på alla möjliga sorters värktabletter för att kunna jobba ändå ...
Igår var det någon här för att prata om färdtjänst och personligassisten. Personlig assistent ska man inte kunna äta själv samt duscha själv för att kunna ha så det är ju inte aktuellt nu, men i framtiden sa hon att någon anhörig gärna får vara det eller får jag välja någon jag känner om jag vill det. Men det hoppas jag dröjer mååååånga år till. Färdtjänst ska jag ringa och prata med. Måste kunna åka själv och ha med sonen ju... Annars fungerar det ju inte.
Imorgon ska jag försöka ringa städfirma, vi har bestämt oss för att ha städerska. Nu måste mannen lägga all tid hemma på familjen. Han jobbar heltid på sitt vanliga jobb, tränarjobbet blir nog iaf runt 25 % och så pluggar han med. Kan tyckas helt jävla idiotiskt men någon i vår famillj måste få följa sina drömmar... nu blev det inte jag... Då får vi satsa på den andra halvan i äktenskapet!
Nu ska jag kolla på någon serie om jag inte hinner somna innan jag skrivit klart detta inlägget ;)