Att älska - älska människor och älska livet.
Jag är nog en människa som älskar. Älskar mycket. Kärleken till livet är det som driver mig. Mitt liv ska vara värt att leva trots mina sjukdomar. Livet ska vara mer betydelsefullt att leva än smärtan att slippa.
Jag bestämde mig några dagar innan jul att sluta med socker. Enbart för att min kropp ska få så bra bränsle som möjligt, vem behöver socker? Ingen. Att gå ner i vikt hade jag gett upp, hela hösten åt jag minimalt med socker utan någon viktnedgång. Nu sitter jag här sex månader senare, tjugofyra kilo lättare. Jag har insett att min kropp inte kan hantera socker. En gång åt jag en glass, jag blev bakfull. Seg och förjävlig. Inte alls värt det. Numera är det sockerfritt för det mesta här hemma. Igår bjöd jag på chokladkaka utan socker till alla gäster. Ingen behöver socker.
Nu ska jag lyssna vidare på sommarpratet med Timbuktu. Sedan hoppas jag på sömn. Men den kommer när den vill.