Är det nu livet ska bli bra?

 
 
 
Att vara 5 år och ha hjärninflammation är inte det lättaste. Idag tänkte vi cykla och handla, men så stannade vi på dagis istället. I 40 minuter lekte han med EN kompis, längst ner på gården i lugn och ro. När vi sedan cyklade hem (200 meter) kraschade han. Nu ligger Tian och sover. Det är fullständigt ohållbart. 40 minuter och hans hjärna orkar inte. Sjukt är vad det är.
 
Jag är fruktansvärt orolig för framtiden. Det är tur att jag är hemma, undra om det hade varit annorlunda om båda vi föräldrar jobbat? Hur många kan vara ifrån sitt jobb i 8 månader och än finns det ingen chans att Tian kan börja på dagis... Helt ofattbart att man inte vet mer om hjärninflammation. 
 
Vi väntar på tid till Drottning Silvias barnsjukhus. Vill ha tiden nu så mannen kan ta ledigt. Annars får jag ta med mig Tians mormor. Själv är omöjligt att åka med tanke på hur min kropp är. Jäkla skitkropp, jag fullkomligt hatar den.
 
 
Nästa semester ska vara alvedonfri och massor med lek. Så är det bara. Tian SKA bli frisk. Punkt slut.