Jag blir mörkrädd.
Jag läste precis en status på facebook om invandring, självklart var personen emot alla invandrare och ansåg att Sverige höll på att förfalla. Jag blir mörkrädd. Så mycket okunskap som sprids i Sverige.
Jag lever ihop med en som flydde ifrån ett krig, han flydde inte till Sverige utan han flydde ifrån sitt hemland. Det var inget frivilligt val utan det handlade om att överleva.
Vad jag vet har min sambos familj och släkt inte fått massa bidrag. Hans mormor och morfar kör en 20 år gammal bil, lever på existensminimum och istället för att shoppa massa kläder lägger dom pengarna på att få åka till sitt hemland en gång om året där resten av släkten är. Min sambos föräldrar har aldrig fått bidrag för att kunna åka till sitt hemland. Dom har fått jobba eller leva på precis lika lite pengar som en svensk får vid existensminimum.
Jag firar jul den 24 december, min sambos familj firar jul både med oss och sin egen jul den 7 januari. Vad gör det mina svenska grannar? Vad gör det min svenska släkt? Ingenting. Det är egentligen inte kulturen som är problem. Det är vissa individer, om de så är svenska eller invandrare, som inte följer Sveriges lagar. Som är bidragsbrottslingar, det kan vara ursvenska Sven på 50 år eller flyktingen från söderut Mohamed på 50 år. Problemet är inte landet de föddes i, utan deras illegala handlingar.
Invandrare har varit med om hemskare saker än vad vi någonsin kan fantisera om. Bomber har varit vardagsmat för dom medan vi klagar på att vi inte kan köpa den senaste Iphonen. När jag var liten grät jag över att jag inte fick samma jacka som min kompis eller att jag ville ha en ny cykel medan min nuvarande sambo gömde sig i skyddsrum och fick dela på en potatis med sin bror medan hans pappa var inkallad i armén.
Jag är rädd för att folk tror att det är invandringen som är problemet. Det är lika fel av en svensk att begå brott som en invandrare. Det är handlingarna som vilken människa som helst begår som är fel, inte deras etnicitet.
Det spelar inte mig någon roll att min sambos föräldrar inte firar midsommar, det spelar ingen roll att min sambos mammas sida inte äter fläskkött. Huvudsaken är att vi respekterar varandra, lever tillsammans och är snälla mot varandra.
Det är inte invandringen som är fel - det är handlingar vilken person som helst begår som skadar samhället, invandrare, ursvensk, gammal, ung, tjock, smal, blond eller svarthårig.
Jag blir rädd för att min son kommer utsättas för rasism. Han har både sin fars och mitt efternamn, d.v.s. ett namn som visar hans halva blods etnicitet, det andra namnet visar hans halva svenskas släkt etnicitet. Min sambo har utsatts för många konstiga saker, just för hans namn, därför valde vi att sonen ska heta båda, så han får välja. Vi kan inte ändra på svenskas uppfattning om invandrare men gemensamt kan vi det. Genom att se individer och dess handlingar.
Varför är min sambo mer värd bara för att han jobbar, bidrar till samhället. Folk säger att han är en bra invandare. Hans mamma har jobbat i 20 år här i Sverige, nu är hon långtidssjukskriven, är hon helt plötsligt en mindre bra invandrare nu? För hon lever på skattebetalarna? Jag är långtidssjukskriven men det är ingen som säger att jag är en belastning för samhället, för jag är svensk. Jag har levt lika länge i Sverige som min svärmor har, skillnaden är att hon har jobbat i 20 år och jag har varit sjuk hela livet. Jag har aldrig bidragit med något till samhället, aldrig kunnat jobba. Ändå är hon mindre värd än mig, för att hon är invandrare.
När ska vi sluta behandla folk som en kriminell grupp? Jag blir förtvivlad att vi i Sverige inte kommit längre. Det finns ingen i Sverige som har det så hemskt som i ett krig ute i världen. Vi kan inte ens jämföra hur det är att gå på bidrag här eller leva i ett krig.
Vill ni ha en vardag där ni har ett varmt hem, har rätt till sjukvård, ha mat på bordet även om ni lever på existensminimum och bidrag - eller vill ni leva i en vardag där det verkligen inte finns mat, där bomber faller, soldater dödar och ni inte vet om ni lever om en timme? Jag tror alla väljer att ha ett hem, att få mat i magen och inte svälta.
Det finns många i vår omgivning som är emot invandrare, dock inte min sambo. För han sköter sig så bra i Sverige. Alla människor har inte samma förmåga. Om min son drabbas av sjukdom kommer han bli beskylld för att vara en invandrare som tar Sveriges pengar, men om han lyckas kommer han vara en bra svensk. Bakom varje människa finns en anledning till deras handlingar. Det är förvånansvärt hur personer som kommer från omänskliga levnadsförhållanden ändå blir välfungerande människor. Att min sambo som levde med bomber, svält, dödad släkt, flykt och många andra hemskheter är en fullständigt normal ung man.
Det är vi svenskars uppgift att visa invandrare våra normer och värderingar. Alla kulturer har olika högtider. Även vi svenska familjer har olika uppfattning om svenska högtider. I min familj dricker man aldrig alkohol på någon högtid medan många andra ser jul-påsk-midsommar som ett perfekt supartillfälle. Det finns kulturer även i svensk kultur. Jag tror inte att det finns många invandrare som anser att vi ska anpassa vår kultur efter deras, dom får fira ramadan medan vi firar midsommar. Vissa firar nyår i mars medan vi firar sista december. Det är inte högtiderna som är problemen, inte språket heller. Det är vissa få individer som förstör. Men dom förstör inte p.g.a. sin etnicitet, dom förstår genom sitt agerande och deras dåliga handlingar.
Det är dags att släppa alla fördomar, om det så är mot unga mammor eller invandrare. Själv lever jag ett liv som är emot alla fördomar. Jag blev ung mamma och är dessutom sjuk. Då borde jag enligt fördomar leva själv, inte ha någon kontakt med barnets pappa, leva på socialbidrag, vara under utredning av socialen ungefär hela tiden, röka, ha det skabbigt hemma och allt annat många tror om unga mammor. Istället håller jag på att planera ett bröllop med pappan till mitt barn, efter att vi har varit tillsammans i fem år. Vi äger ett hus, en Volvo, åker på semestrar runt om i världen. Vi lever som vilken Svensson som helst, trots att vi är unga föräldrar och dessutom en invandrare. Tänk nu inte att det är ovanligt, jag lovar, det är inte alls ovanligt. Våra bästa vänner är också unga föräldrar, ena är invandrare, de äger också hus och lever också precis som vilka svensson som helst.
Snälla Sverige, sluta placera folk i fack. Se varje människa som en egen individ. Låt varje människa vara som dom vill, men självklart inte göra kriminella handlingar. Det är inte invandrare ni ogillar, det är bidragsfuskare och andra kriminella människor.