Lund
Idag fick vi tid till lund, eller kanske för flera dagar sedan men jag har slarvat bort nyckeln till brevlådan. Men idag petade min mamma upp massa kuvert. Nästa torsdag ska vi till barn neurologen i lund. Det känns bra. Hoppas dom har några bra förslag på framtiden. Tänk att encefaliten ännu nästan ett år senare ställer till besvär. Stackars Tian. Men han är en kämpe.
Det gör ont i mig att vår lille son har fått genomgå så mycket i livet redan. Men å andra sidan har han överrösts med kärlek och omtanke. Jag tror det väger upp allt det negativa. Och han har haft det oerhört lugn med relationer/kontakter i sitt liv. Han har blivit sviken av en människa, det är rätt lite på fem år. Å andra sidan frågar han ofta var denna människa är, varför hen inte kommer hit och varför hen inte vill träffa honom. Nu råkar det vara så att vi inte har något bra svar på detta och det gör allt svårare. Men annars har han haft det otroligt tryggt på den fronten. Och han minns inte när vi flyttade till huset så på så sätt har han också det bra. Så även om min kropp ställer till mycket i livet tror jag Tians liv är tryggt och stabilt ändå. Läkarna säger ofta att dom är facinerade över hur trygg han är. En läkare sa att han på fullaste allvar var det tryggaste barnet hon träffat. Det värmer något enormt i föräldrarhjärtat. Alla timmar hemma tillsammans sjuka från dagis och "jobb" har varit till någon nytta!
Nu väntar jag på tid till privatneurologen i skåne för min del. Får hoppas att den kommer snart.
Om Tian och jag mår okej ska vi försöka oss på Ölands djurpark i veckan. Vi brukar fara runt halva Sverige på sommrarna men denna sommaren får vi tänka på vår hälsa på ett annat vis. Sonen SKA kunna börja dagis i höst, om det så är en dag i veckan. Det är ett år kvar, sedan är det skolan. Detta får bara inte påverka hans skolgång. Då stämmer jag sjukvården, vad det nu skulle hjälpa.