underbarahemmet

Så var det dags, efter nästan sex år tillsammans att ta nästa steg. Att bli man och fru. Äntligen har vi bestämt oss och även bokat nästintill allt.

 

Allt gick väldigt fort för oss i början av vårt förhållande, vi har varit tillsammans sedan första gången vi såg varandra, jag åkte på semester till Montenegro där han var efter att ha träffats i två veckor. Vi flyttade ihop efter 3.5 månad och blev gravida efter 4 månader. Vi förlovade oss efter två år, köpte hus efter tre år. Ja ni hör, det var snabbt gånget i vårt förhållande. Nu har vi hållt oss stilla och lugna i flera år förutom resor och renoveringar. Nu är det dags att bli man och fru. Vi blir varandra, samma efternamn och en "riktig" familj.  

 

Att planera ett bröllop brukar ta lång tid men i vår värld bestäms saker fort. I torsdags bestämde vi oss för litet bröllop, att vi skulle hinna med det innan vi åker iväg på vår "rehab resa" som sonens doktor tyckte behövdes. I lördags var vi och provåt mat och kollade herrgården vi ska ha helt för oss själva. Imorgon köper jag klänning och fixar ringen. Nej saker tar inte lång tid när allt känns rätt. Nu vet vi vad vi vill, vi tar beslulten fort och allt kommer bli bra.

 

3 maj är dagen då vi säger ja. Vi delar dagen med minsta släkten samt tärna - bestman och fästmannens vän som ska sjunga. Vi valde att bara ha minsta möjliga bröllop, vi orkar inte planera för mer efter hösten/vintern som var en mardröm. Vi ville ha ett bröllop där vi inte behöver röra ett finger. Precis vad vi behövde. Ett litet fint bröllop där vi närmsta enbart har det roligt och trevligt, ingen behöver gå en meter för att göra något annat än att ha roligt.

 

Redan sedan innan hade vi planerat en resa innan sommaren, så vi drar iväg med sonen och så får bröllopsresan bli senare i sommar. Allt känns som att det vänder. Allt bli bra bara jag är hans fru och han min man, att vi har vår underbara son, vårt hus och alla fantastiska människor runt oss. Att vi råkar vara sjuka och har otrolig otur kanske är ett pris vi får betala för allt annat underbart i vårt liv? 

Tänk att jag fick träffa en människa som älskar varje liten sak hos mig, som kan skratta åt min impulsiva sida. Som kan få mig att skratta i all gråt. Som får mig fullkomligt trygg i alla siutationer som uppstår. Jag har aldrig en minut tvivlat på att min blivande man inte kommer sitta vid min sida när jag är 80 år. 

 

Så nu kanske bloggen blir lite bröllopsplanering istället. I lördags testade jag bröllopsklänningar och imorgon ska jag göra det igen. Imorgon är även möte med guldsmeden. Jag ska förhoppningsvis använda min morfars mammas vigselring men det ska sättas i vitguld och en diamant i den. Imorgon ska vi även leta upp en präst som kan viga oss. Idag beställdes sonens kostym. Ja allt är nästan klart. På en helg. 

 

 

En liten pärla nära bygderna jag lekte som barn!